Lurad av Halloween eller inte?
Dagen har sprungit förbi och jag hann inte mer än hem, så ville döttrarna åka och handla saker till Halloween utklädningsaktiviteten på skolan imorgon.....
Hur kan detta ha fått sån genomslagskraft i Sverige????
Jag förstår inte ens vad det går ut på.
Trots detta så har vi på något sätt halkat in i någon konstig tradition med middag, utklädning och diverse annat krafs varje år.
Jag kan inte fatta hur jag gått med på detta.
Det började nog med att min gamla klasskamrat från högstadiet, som bor i Helsingborg nu, kom upp på höstlovet eller var det jag och tjejerna som var nere i Helsingborg på höstlovet (?)
Det slutade iallafall med att vi bestämde oss för att äta något gott på fredagkvällen och barnen fick i uppdrag att inhandla lite kuliga dekorationer för dukningen - i form av spindlar, spindelnät, pumpor och annat "läskigt".
De var överlyckliga och klädde ut sig för att gå iväg på en Trick or Treat promenad.
Vi åt god mat och hade en trevlig kväll - och vips så satt vi fast i denna kletiga kola som senarealltså blev en tradition.......
Jag klagar inte på en trevlig kväll med goda vänner, god mat och gott vin. Men denna försäljningshysteri och kommers som bara lurar stackars ensamstående på pengar, känns inte helt korrekt....
Nu kan jag ju inte neka barnen till detta - nu när Helsing-borgarna kommer upp även på detta höstlov!
De tindrar med sina ögon och vill ju så gärna - "mamma det var ju så kul förra året"
Så då säger jag -Javisst varför inte!
Men innerst inne så tycker jag att det är lite väl överdrivet....... men vad gör jag inte för den goda sakens skull.
Förra året klädde t.o.m. vi vuxna ut oss och sminkade oss som döingar - lite kul var det faktiskt......
Men jag vill inte känna mig lurad av affärerna och tycka att jag har gör något som jag inte ens förstår varför!
Men att barnen är nöjda kanske är den anledningen och den kanske duger?
VECKANS SANNING _Jag har badat i en fontän mitt i natten, visserligen i Sveg när jag var 17 år. Men det var tillsammans med en polis.
Hur kan detta ha fått sån genomslagskraft i Sverige????
Jag förstår inte ens vad det går ut på.
Trots detta så har vi på något sätt halkat in i någon konstig tradition med middag, utklädning och diverse annat krafs varje år.
Jag kan inte fatta hur jag gått med på detta.
Det började nog med att min gamla klasskamrat från högstadiet, som bor i Helsingborg nu, kom upp på höstlovet eller var det jag och tjejerna som var nere i Helsingborg på höstlovet (?)
Det slutade iallafall med att vi bestämde oss för att äta något gott på fredagkvällen och barnen fick i uppdrag att inhandla lite kuliga dekorationer för dukningen - i form av spindlar, spindelnät, pumpor och annat "läskigt".
De var överlyckliga och klädde ut sig för att gå iväg på en Trick or Treat promenad.
Vi åt god mat och hade en trevlig kväll - och vips så satt vi fast i denna kletiga kola som senarealltså blev en tradition.......
Jag klagar inte på en trevlig kväll med goda vänner, god mat och gott vin. Men denna försäljningshysteri och kommers som bara lurar stackars ensamstående på pengar, känns inte helt korrekt....
Nu kan jag ju inte neka barnen till detta - nu när Helsing-borgarna kommer upp även på detta höstlov!
De tindrar med sina ögon och vill ju så gärna - "mamma det var ju så kul förra året"
Så då säger jag -Javisst varför inte!
Men innerst inne så tycker jag att det är lite väl överdrivet....... men vad gör jag inte för den goda sakens skull.
Förra året klädde t.o.m. vi vuxna ut oss och sminkade oss som döingar - lite kul var det faktiskt......
Men jag vill inte känna mig lurad av affärerna och tycka att jag har gör något som jag inte ens förstår varför!
Men att barnen är nöjda kanske är den anledningen och den kanske duger?
VECKANS SANNING _Jag har badat i en fontän mitt i natten, visserligen i Sveg när jag var 17 år. Men det var tillsammans med en polis.
Dags för helg igen
Nu har ju klockan gått över till fredag - tänk vad tiden går fort.
Träningsvärken har gått över och jag har faktiskt fått mer energi och lite lite lite längtar jag till på tisdag när det är dags igen att dränka ner valen i klor-vattnet.....
Men ikväll har jag träffat mina härliga tjejkompisar och babblat om både roliga och tråkiga saker.
Vilken tur att jag har mina vänner, där vi kan stöta och blöta funderingar, få sanningar och ärligheter, få ris och ros - just för att vi vet att vi ändå tycker så mycket om varandra.
Tänk att vi har känt varandra sen 1987..... jag inser snabbt att det faktiskt har gått 21 och snart 22 år sen, vi jobbade ihop och lärde känna varann.
Vi har gjort så mycket kul under åren tillsammans och upplevt både barnafödande, bröllop, skilsmässor, semestrar, mammaledigheter, fylleresor, jobb och mycket mycket mer. Vi har delat på sorg och glädje omvartannat.
Efter en härlig kväll, som faktiskt inte bestod av någon som helst alkohol (det kan tyckas låta underligt, men vi har nog oftast inmundigat någon typ av alkohol vid varje tillfälle :-) så kom jag hem och umgicks en stund med mina barn, innan de gick och la sig.
Ska dock erkänna att jag ändå bar hem en flaska whisky (som jag beställt från en Ålandsresa och den blev nu överlämnad - så jag kan ta mig en härlig whisky-pinne imorgon kväll när jag blivit utsläppt från mitt jobb)
STOPP - SPÄRRA ALLA UTGÅNGAR - jag har nu irrat runt i lägenheten och hittar inte flaskan.....faaan jag hoppas att jag glömt den i bilen och inte nån annanstans på vägen hem.......
Men nu sitter jag här och försöker berätta om mitt liv och mina nya sanningar, som bara legat och pyrt under ytan!
Kram och godnatt.
Träningsvärken har gått över och jag har faktiskt fått mer energi och lite lite lite längtar jag till på tisdag när det är dags igen att dränka ner valen i klor-vattnet.....
Men ikväll har jag träffat mina härliga tjejkompisar och babblat om både roliga och tråkiga saker.
Vilken tur att jag har mina vänner, där vi kan stöta och blöta funderingar, få sanningar och ärligheter, få ris och ros - just för att vi vet att vi ändå tycker så mycket om varandra.
Tänk att vi har känt varandra sen 1987..... jag inser snabbt att det faktiskt har gått 21 och snart 22 år sen, vi jobbade ihop och lärde känna varann.
Vi har gjort så mycket kul under åren tillsammans och upplevt både barnafödande, bröllop, skilsmässor, semestrar, mammaledigheter, fylleresor, jobb och mycket mycket mer. Vi har delat på sorg och glädje omvartannat.
Efter en härlig kväll, som faktiskt inte bestod av någon som helst alkohol (det kan tyckas låta underligt, men vi har nog oftast inmundigat någon typ av alkohol vid varje tillfälle :-) så kom jag hem och umgicks en stund med mina barn, innan de gick och la sig.
Ska dock erkänna att jag ändå bar hem en flaska whisky (som jag beställt från en Ålandsresa och den blev nu överlämnad - så jag kan ta mig en härlig whisky-pinne imorgon kväll när jag blivit utsläppt från mitt jobb)
STOPP - SPÄRRA ALLA UTGÅNGAR - jag har nu irrat runt i lägenheten och hittar inte flaskan.....faaan jag hoppas att jag glömt den i bilen och inte nån annanstans på vägen hem.......
Men nu sitter jag här och försöker berätta om mitt liv och mina nya sanningar, som bara legat och pyrt under ytan!
VECKANS SANNING: Jag har varit ihop med en kille som jag inte alls tyckte om, bara för att få tillgång till hans föräldrars godis-kiosk :-)
Kram och godnatt.
